Medlemsbrev

Vårt emblem

MEDLEMSBREV     3/ 20                                          SIBBO DEN 15 JUNI 2020

Hej alla krigsänkebarn och alla övriga medlemmar.

Sommaren är kort sjunger vi i en sång och det stämmer då tiden går så fort. Nu ser det ut att vi kommer att få njuta av ett fint väder i sommar i alla fall.

Efter all corona kris är det sjönt att vi kan se något annat bra framför oss i form av uppluckring av restriktioner.

Vi hade styrelsemöte i Vasa den 11 juni och vi disskuterade hur vi kan hålla vår verksamhet i gång. Årsmötet försöker vi hålla så fort som det är möjligt. Vår sommarträff inhiberas och allt program har avbeställts. Grötfesten skall vi försöka ordna om myndigheterna ger oss möjligheten och då kanske kunde den ordnas i ett mer tevligt samvaro?

Vi får också läsa en artikel i tidningen syd-österbotten som skriver om vår viceordförande Åke Dunder.

Jag önskar att ni alla har en god och frisk sommar och att vi kan träffas i ett senare skede.

Ha det sköönt.

Caj

DE STUPADESDAG

Uppvaktning har skett på 24 olika hjältegravar.

Här några av dem

Korsholm

Åbo

Sibbo

Borgå

MEDLEMSAVGIFTEN

För tillfället är det 16% som är obetalda.

SOMMARTRÄFFEN

Styrelsen beslöt att inte ta den risken med en träff den11-13 augusti i Tammerfors. Vi är ju största delen 75 + och hör till den riskgruppen. Så allt program är annullerat.

ÅRSMÖTET

Hålles då möjlighet ges.

GRÖTFEST

Om allt går väl ordnas grötfest i Vasa och Helsingfors i november/ december med litet mer rekvisita än tidigare, till detta återkommer vi på hösten.

MEDLEMAR

Om er adress, telefon nummer eller e-mail ändras så var vänlig och sänd dom nya uppgifterna till mej.

Caj Grundström

Tarapottsvägen 12

01150 SÖDERKULLA

Tel. +358400461458

caj.grundstrom@finnport.fi

Åke var bara ett och ett halvt år när hans pappa stupade

Åke Dunder sträcker fram handen och borstar bort den nyfallna snön från faderns gravsten.
Han var bara ett och ett halvt år när hans far Hugo Sigfrid Dunder stupade i vinterkriget. Han har inga egna minnen av honom, även om han hann träffa honom innan kriget bröt ut.
– Men jag var så liten att vi inte pratade så mycket med varandra, säger han och ler lite.


På hemmafronten var krigstiden så smärtsam att många hade svårt att prata om den efteråt. Många av dem som hade förlorat en make, far, son eller bror lät saknaden hållas på insidan. Så gjorde också Åke Dunders mor Ingrid.
– När jag någon gång frågade om min pappa sa hon bara att han stupade i kriget.
Inget mer. Sedan slutade han fråga.

Åke Dunders far Hugo Dunder hörde till dem som stupade den 7 februari 1940 i Leipäsuo. Två granater trängde in genom taket till det skyddsrum, korsu, där han befann sig. Explosionen var våldsam. Elva av hans kamrater från Pörtom i kompaniet 7/IR 9, samt elva Vöråbor i kompaniet 3/IR 9 miste livet i granatattacken.
Två av de tolv från Pörtom blev totalt förintade på grund av den kraftiga sprängverkan. Åke Dunders far Hugo var en av dem.
– De hittade inte ens vigselringen, säger Åke Dunder.
 
Kyrkoherden i Pörtom, Oskar Sevelius, hade den tunga uppgiften att informera de anhöriga. Ett besök av kyrkoherden var under den här perioden förknippat med sorgebud. De som såg honom komma visste redan vad han skulle säga innan han ens nått dörren.
Korpral Gunnar Valfrid Smeds var den första som kom hem i kista. Han begravdes den 16 januari 1940. Smeds stupade i den första striden dagen före julafton, anfallsstriden i Karhula den 23 december 1939, då han tjänstgjorde vid ett maskingevär.

Tunga eldvapen var ett eftersökt mål för fienden och striden hann inte bli gammal förrän en granat slog ner vid maskingeväret där Gunnar Smeds befann sig.
I anfallsstriden den 23 december 1939 stupade åtta Pörtombor. De flesta av dem blev kvar på slagfältet då trupperna måste dra sig tillbaka.
De, vars stoft inte gick att få tillbaka till fädernejord, välsignades gemensamt i Pörtom kyrka den 30 juni 1940. I den ceremonin välsignades också Hugo Dunder. 

Striden i Karhula och granatträffen i Leipäsuo var de händelser där flest Pörtombor stupade på samma gång under vinterkriget. Då var dödssiffran i byn uppe i 20.
Februari var en bedrövlig månad med tanke på antalet bybor som fick sätta livet till i kriget. Det blev ganska många dödsbud till den månaden.
42 stupade Pörtombor vigdes till gravens vila vintern och våren 1940. Antalet begravningar för stupade i Pörtom var nästan 20 och ordnades med bara några dagars mellanrum under februari, mars och april 1940.
Den 27 februari begravdes sex unga män samtidigt.
”Det var en syn, inför vilken varje hjärta måste blöda, när den långa raden av vita kistor i högtidlig procession bars in i kyrkan och ställdes bredvid varandra invid altaret”, skrev Vasabladet den 3 mars 1940.
I kistorna intill varandra låg sex av de pojkar som dödades av granatattacken i Leipäsuo den 7 februari: Tor Fjalar Dahlbo 23 år, Axel Lennart Englund 28 år, Ivar Sigfrid Forsberg 27 år, Remi Granholm 24 år, Hemming Mamrelund 32 år och Harald Leander Söderback 31 år. 
Axel Englund, Remi Granholm och Harald Söderback sörjdes förutom av föräldrar även av maka, och Söderback hade även en dotter på fyra år.

 
Det har nu gått 80 år sedan vinterkriget bröt ut den 30 november 1939. Pörtom var en av de kommuner i Österbotten som led de största förlusterna. Under de 105 dagar som kriget varade stupade cirka 1,5 procent av befolkningen.
Under vinterkriget placerades ofta pojkar från samma by i samma kompani. Det betydde, förutom en trygghet i att ha varandras sällskap, också en tragedi för byn om hela kompaniet hamnade i eldlinjen och många unga pojkars liv släcktes samtidigt.
Den kommunvisa uppdelningen tillämpades inte längre under fortsättningskriget, för att undvika att en by skulle drabbas lika hårt som Pörtom under vinterkriget.

Även om Åke Dunder inte längre frågade sin mor om faderns öde har han senare som vuxen sökt hitta svaren. Som medlem i Svenskfinlands krigsänkebarnsförening har han haft kontakt med andra som också förlorat sin far i kriget.
Många av dem har berättat att de blev illa behandlade som barn för att de var faderlösa. Han tänker med tacksamhet tillbaka på sin egen barndom. 
– Det var ingen som mobbade mig, säger han. 

Han hämtar en förstoring av ett fotografi från vinden. Det föreställer Hugo Dunder i uniform. Man kan ana att nu över 80-åriga Åke Dunder såg ut som sin far då han var i samma ålder. 
– Jo, de sade nog att det inte var någon tvekan om vem som var min far. 
Han visar också en inramad hälsning undertecknad av Mannerheim. Det sändes till familjen efter att Hugo Dunder stupat. 
”Det är min tunga plikt att meddela att Hugo Sigfrid Dunder stupat i strid för Fosterlandets frihet och för allt det som är oss heligt och dyrbart. Jag beklagar djupt Eder sorg. Må vetskapen om att Ni fått hembära det dyrbaraste offer för Finland vara Eder till tröst. Förläne Gud den allsmäktige och barmhärtige Eder sin kraft.”

Text: Ann-Sofie Långvik /  © Syd-Österbotten . Texten ursprungligen publicerad i Syd-Österbotten 30.11 2019. 


Källor:
Närpesbygdens stupade, Gunilla Nygård och Nils-Erik Nykvist
Pörtom Historia, KV Åkerblom
Vasabladet 3.3.1940
Riksarkivets databas

Vårt emblem

MEDLEMSBREV 2 /20

Sibbo den 5 april 2020

Bästa krigsänkebarn och alla övriga medlemmar. Oj, oj vilken tid vi lever i, inte har man kunnat i sin vildaste fantasi tänka sej en sån här upplevelse. Det har fört med sig en massa förändringar även i vår förening. Vårt årsmöte, styrelsemötet, väst och östnylands lokalträffar blev inhiberade ävenså rövarsteks tillfället på Härmän spa där vi hade ett 10tal anmälda. Vi har nu haft ett styrelsemöte per post och e-mail som är enligt experter helt lagligt. Vi kommer att överleva denna uppståndelse och därför planerar styrelsen för kommande tider. Mera om detta i detta medlemsbrev. Ni märker väl att jag undviker att nämna corona- viruset vi har hört det till räckligt. Jag hoppas att våra medlemmar har lydigt följt myndigheternas uppmaningar så vår medlemsskara inte minskar p.g.a detta. Vi ska tro att allt går över när det blir sommar och varmt enligt en viss presidents uttalande.

EN GOD PÅSK OCH ETT GOTT BÖRJAN PÅ VÅREN.

Caj

 

Vårt emblem

Svenskfinlands krigsänkebarn rf

 MEDLEMSBREV     1 / 20                                    Sibbo den 15 februari 2020

Hej alla krigsänkebarn och vänner.

Ett nytt år har börjat. Allt är upp och ned. Regn, hårda vindar och emellan sol och så är vi utan snö här i södra Finland. Vad är på gång?  Men vi skall blicka framåt och glädjas över att vår förening håller igång med olika aktiviteter. Vi blev på hösten interjuvade av HBL och kom med i deras föreningsspalt och det gav litet mer information om oss.

Föreningen är inbjuden till rövarsteksjippo i Härmän SPA av Finnairs personal som har gjort sådana jippon i 28 år runtom i landet. Se inbjudan i brevet.  Inbjudan till rövarsteken på Härmän SPA får var en fritt anmäla sig. Allt är gratis, men anmäla dej som medlem i vår förening.                                                                                                                                                          Kanske man har fått upp ögonen att vi finns till? I detta brev finns också en solskenshistoria av Kristina Palmér, tack för det.

Kom så många som möjligt till vårt årsmöte den 14 mars i Vasa.

Med önskan om en god start på året och våren.

Caj

1. ÅRSMÖTET                                                                                                                   Välkommna till årsmötet i Vasa på kasernområdet, Korholmsesplanaden 6-8  Mötet är lördagen den 14 mars 2020. Start med lunch kl 12.00 som föreningen bjuder på. Årsmötet börjar kl. 13.00. Riksspelman Kalle Berg uppträder med en konsert.         Anmäla er om deltagande och lunch till Lars Höglund tel. 0505308140 före den 7 mars.

2. LOKALTRÄFFAR                                                                                                           Västra Nyland Karis i  Socis Nils Grabbengatan 6 onsdagen den 18 mars 2020. Vi börjar med lunch kl 13.00 som föreningen bjuder på och kl 14.00 börjar träffen. Dragspelsmusik av Anita Johansson. Anmäl er till Ulla Nordström tel. 0400780682 senast den 11 mars.

Östra Nyland i restaurant Iris Alexandersgatan 20 Borgå måndagen den 20 april. Start med lunch kl 12.00 som föreningen bjuder på. Träffen börjar kl 13.00. Borgå krigsinvalider r.f;s ordförande är inbjuden. Anmäla er till Rainer Laurila tel.0407328745 senast den 15 april.

3. SOMMARTRÄFFEN                                                                                                     Vi har bokat Tammerfors församlingars kurscenter AitO keskus Kirjoniementie 15, 33680 Tammerfors till den 11 – 13 augusti 2020. Den är belägen vid Näsijärvi sjö 25 km från Tammerfors centrum.  Ett naturskönt område med vackra vyer. Logi:  Ett preliminärt pris är för två nätter 156 € / person för dubbelrum och 173 € för enkelrum. Bussresorna ordnas som tidigare och  är gratis. Programmet kommer att bli mångsidigt . All information om sommarträffen kommer i medlemsbrev 2/ 20

4. MEDLEMMAR                                                                                                              Vi har 14 obetalda medlemsavgifter och i detta brev kommer påminnelse till dem. Fem medlemmar som inte betalt sin medlemsavgift på två senaste åren har stukits från medlemslistan enligt stadgarna. Vid årskiftet var vi 290 medlemmar +1  änka och 1 hedersmedlem. Det är viktigt att anmäla förändringar till Caj Grundström tel.+358400461458 eller e.mail caj.grundstrom@finnport.fi

Vid styrelsemötet den 6 februari 2020  – Konstaterades att våra stadgar inte är något hinder för maka/make att bli understödande medlem sedan krigsänkebarnet avlidit.           Denna fråga togs upp på grötfesten i Vasa. Så man  kan då fortsätta delta i vår verksamhet.

5. HEMSIDAN                                                                                                                   Adressen är: http://www.svenskfinlandskrigsänkebarn.multi.fi/                                                Om ni har något material som foto eller text så skicka det till: rainer.laurila@kolumbus.fi

En solskenshistoria

En god vän på ett handarbets-café i Göteborg berättade för mig om hur hon i en veckotidning läst om ”tågsockorna” och hur hon klippte ut stickbeskrivningen och började sticka. Nu har hon alltid ett par färdigstickade sockor att ge som gåva till någon nyfödd i bekantskapskretsen. Jag vill gärna förmedla denna solskenshistoria till läsare av denna tidning.

Med vänliga hälsningar/Kristina Palmér

Tågsockorna

En mor och hennes 2 månader gamla flickbaby flydde med tåg undan de ryska bomberna i början av år 1940. Tåget stannade mellan Vasa och Seinäkoki eftersom rälsen träffats av bomber. De väntade på att rälsen skulle repareras och en medpassagerare, en pensionerad handarbetslärarinna, tyckte synd om den lilla bebisen utan sockor. Hon var inte rådlös, utan sprättade upp en del av ärmen på sin vita kofta och stickade ett par sockor åt babyn. Babyn, nu en gammal kvinna, har fortfarande sockorna i säkert förvar. Familjen har delat med sig av mönstret till många stickare under åren, så det är tusentals spädbarn som fått ett par tågsockor.

Så stickas tågsockorna! 

Garn som passar till strumpstickor 2,5 Jag stickade med treans stickor  Sockstorlek ca 6 mån. Sockan ”växer” med babyn.                        Lägg upp 40 maskor, 10m på varje sticka.  Sticka 12 varv 2 rm, 2 am resår.                                                                                                            Fortsätt med *4 varv avigt, 4 varv rätt, 4 varv avigt, 12 varv resår*. Upprepa mellan  *_* en gång till.       (4 korvar med aviga maskor) Sticka hälen med 20 maskor,  (första & fjärde stickan)  Sticka 12 varv slätstickning. Lyft den första maskan.Fördela maskorna, (i tanken) så att det i mitten finns 6 maskor. Sticka 12 m från rätsidan, lyft 1 m, sticka 1 m och dra den lyfta m över den stickade. Vänd. Lyft första m, sticka 4 m avigt, 2 m tillsammans avigt. Vänd. Lyft första m. Fortsätt på samma sätt fram och tillbaka tills bara 6 mittersta m återstår.  Plocka upp 7 m på var sida av hällappen. Fortsätt sticka med 10 m på alla stickor  Sticka *4 varv avigt på andra och tredje stickan, första och fjärde rätt. 4 varv alla rätt*.        Upprepa *  –  * 2 gånger. Sticka ännu 4 varv, avigt på ovansidan och 4 rätt på undersidan.

Hoptagning: I slutet av första och tredje stickan stickas tills 3 m återstår: 2 m rätt tillsammans, 1 m rätt. I början av andra och fjärde stickan: Sticka 1 m lyft 1 m sticka 1 m och dra över den lyfta m. Fortsätt så och då 4 m återstår dras garnet genom dem. Fäst garnändorna. Lycka till!

onsdag 16 oktober 2019 Hufvudstadsbladet

REDAKTÖR Petra Miettinen dagbok@ksfmedia.fi

Min förening HBL tittar i år närmare på det finlandssvenska föreningslivet i huvudstadsregionen. Vi träffar eldsjälar i olika föreningar inom sport, kultur, mat & vin, friluftsliv och skapande ämnen. Tidigare delar i serien har ingått den 30 januari, den 15 februari, den 9 april, den 15 maj, den 22 maj, den 13 och 18 september. Krigsbarn utan pappa känner sig ofta osynliga De växte upp utan pappa, under de fattiga åren strax efter krigen. Att prata om den stupade fadern var tabu i många familjer. Först på gamla dagar har krigsänkornas barn gått samman, bildat en förening och äntligen, tillsammans med andra faderslösa, vågat tala om sin barndoms stora sorg. ❞I en liten grupp som består av människor med liknande bakgrund vågar man äntligen prata om det som varit tabu i hela livet, där känner vi oss trygga och kan lita på att det vi säger stannar i gruppen. Ulla Nordström Grundande medlem i föreningen Svenskfinlands krigsänkebarn

Fakta Svenskfinlands krigsänkebarn ● De barn som växte upp efter krigen, i en familj med bara en mor efter att far hade stupat i kriget, grundade en förening så sent som i februari 2005 – Svenskfinlands krigsänkebarn. ● Föreningen har cirka 300 medlemmar från hela Svenskfinland, ungefär hälften bor i Österbotten, en del i de övriga nordiska länderna och resten i södra Finland. ● De stupades dag den 19 maj är en högtidsdag som krigsänkebarnen uppmärksammar, då sätter man ned blommor på hjältegravar på 40 orter i Finland. Marskalk Carl Gustaf Mannerheim tog initiativ till en gemensam minnesdag för dem som stupade i inbördeskriget 1918 samt i vinter- och fortsättningskriget 1939–1944. ● Föreningen ordnar lokala träffar varje vår på sex orter samt en stor gemensam sommarfest för alla medlemmar. Sommarfesten varar i tre dagar. Caj Grundström ● Aktuell som: ordförande för föreningen Svenskfinlands krigsänkebarn sedan cirka fem år. ● Född: 1944 i Ekenäs. ● Hemort: Sibbo, där han bott i hela sitt liv. ● Barndomsfamilj: Pappa Holger stupade i Svir när Caj var bara 6 veckor gammal. Han var familjens första barn. Mamman gifte om sig och i styvfadern fick Caj en äldre kompis. Han har två halvsystrar. ● Karriär: Har arbetat i 54 år i livsmedelsbranschen, de senaste 30 åren främst med import av ostar. Numera pensionär. ● Familj: Fru, två vuxna döttrar och två barnbarn. Ulla Nordström ● Aktuell som: grundande medlem i Svenskfinlands krigsänkebarn, föreningens första ordförande från 2005 och flera år framöver. ● Född: I Gamlakarleby 1940. ● Hemort: Bor i Karis och sommartid i Ingå. ● Barndomsfamilj: Pappa Rude Björndahl dog i en gengasolycka på väg till fronten som frivillig i fortsättningskriget när Ulla var 8 månader gammal. Hon har två äldre bröder. ● Karriär: Träffade sin blivande man vid Sjöfartsskolan på Åland, gifte sig och blev aldrig sjöman. Gjorde karriär inom Tupperwarekoncernen, där hon avancerade till försäljningsdirektör i Norden. Numera pensionär. ● Familj: Make och två barn, tre barnbarn

28 onsdag 16 oktober 2019 Hufvudstadsbladet Dagbok Både Caj Grundström, 75, och Ulla Nordström, 79, bär på en liten rund brosch på skjortan – det är statens märke för krigsvärnlösa, som de tilldelades 2013 av president Sauli Niinistö. – Det var en viktig gest, det bevisade äntligen att vi fanns, att staten noterade att det existerade en hel generation sedan länge vuxna barn som hade vuxit upp utan en egen far, säger Ulla Nordström. Hon är en av de grundande medlemmarna i föreningen Svenskfinlands krigsänkebarn, som de hellre kallar sig än krigsvärnlösa, som är den officiella översättningen av finskans sotaorpo. – Föreningen fick sin början efter en skrivarkurs som Lärkkulla hade planerat för just krigsänkebarn, men kursen blev aldrig av, för få hade anmält sig. Men jag kände en handfull andra krigsänkebarn och till sist fick vi ihop femton personer som ville träffas och minnas tillbaka. Då insåg vi alla att vi hade ett stort behov av att få träffa andra i samma situation och prata om barndomen och uppväxten med bara en förälder, berättar Nordström. De allra flesta av dem hade under sin uppväxt och hela sitt vuxna liv upplevt att de inte fick prata högt om den stupade fadern, det var tabu både hemma och i samhället att nämna papporna och männen som offrade sitt liv för landet. Men 2005 var tiden mogen och föreningen Svenskfinlands krigsänkebarn kunde grundas, med Ulla Nordström som dess första ordförande. – Hemma skulle jag nog ha fått prata om pappa, men jag ville inte, eftersom mamma alltid började gråta då och det ville jag undvika. Det värsta med att växa upp utan en far var otryggheten, jag hade ju bara mamma – vad skulle hända mig och mina två bröder om också mamma dog? Det var en ständigt närvarande tanke, berättar hon. Caj Grundström upplevde inte riktigt samma otrygghet, hans mamma gifte om sig när han var i 7-årsåldern, så han fick en styvfar och senare även halvsystrar. Han fick ha foton på pappa framme i barndomshemmet och varje jul och fars dag besökte familjen den stupade pappans grav på begravningsplatsen. – Mamma berättade aldrig för mig hur och var min pappa stupade, det fick jag höra av styvfar. Han var nog aldrig som en pappa för mig, men nog alltid hygglig, mera som en vuxen kompis. Andra barn hade sämre tur, det fanns styvfäder som inte behandlade krigsbarnen väl, säger Grundström. Tre dagar lång sommarfest Att medlemmarna får umgås med andra krigsänkebarn har under föreningens hela 15-åriga existens varit en av dess viktigaste uppgifter, att sätta blommor på hjältegravarna under de stupades dag är en annan. Medlemmarna kommer från alla håll i Svenskfinland och en del bor också utomlands, i Sverige, Norge, Danmark och flera andra länder. Man ordnar lokalträffar på sex olika orter varje vår, men för att också mera långväga medlemmar ska kunna delta satsar man stort på den årliga sommarträffen, som sträcker sig över tre dagar. Den ordnas vartannat år i Österbotten och vartannat år i södra Finland. – Sommarträffen är årets höjdpunkt. I början hade vi bara en övernattning, men då åkte vi hem med känslan av att vi inte hann prata ordentligt med varandra, så numera pågår träffen över två nätter. Vi träffas på något hotell eller institut så att vi kan äta och mötas på samma ställe, förklarar Grundström. Sommarträffen samlar över hundra deltagare och uder på ett digert program med festtalare, psy –

kologer, guidade rundturer och middagar med musikalisk underhållning, men det viktigaste är samtalsgrupperna – alla deltagare delas in i mindre grupper där de under ledning av en utbildad samtalsledare får berätta om sin barndoms familj, om hur den såg ut när pappan stupade och vad man själv har för minnen och tankar från kriget. – För många medlemmar är dessa samtalsgrupper det första stället där de har berättat sin historia. I en liten grupp som består av människor med liknande bakgrund vågar man äntligen prata om det som varit tabu i hela livet, där känner vi oss trygga och kan lita på att det vi säger stannar i gruppen, berättar Nordström som också själv fungerar som samtalsledare. Krigsänkebarn är närmast anhöriga Den andra hörnstenen i föreningens verksamhet är uppvaktningen på hjältegravarna på de stupades dag. – Vi sätter ned blomsterbuketter på hjältegravar på 40 orter i Svenskfinland. Det är en stor utgift för föreningen att köpa blommor men vi upplever att det är viktigt, det handlar ju om våra pappor. Dessutom har vi lyckats få bidrag av sponsorer, företag och fonder i Svenskfinland så att vi klarar av det ekonomiskt, säger Grundström. Ceremonierna vid hjältegravarna ser lite olika ut på olika orter, på vissa ställen är det församlingen eller krigsinvaliderna som står för arrangemangen, på andra orter är det staden eller kommunen. För krigsänkebarnen är det stor skillnad vem, då de på flera orter måste ställa sig sist i kön vid blomsternedläggningen, efter stadens, kyrkans och krigsinvalidernas representanter. – Dagens unga präster känner inte alltid till att det finns krigsänkebarn, de kan inte vår historia. När jag en vår befann mig i mina forna hemtrakter i Gamlakarleby på de stupades dag deltog jag i blomsternedläggningen där. Jag stod som vanligt längst bak med mina blommor men då kom kyrkoherden Kankkonen och tog mig i armen och sa att jag ska gå först, jag är ju närmast anhörig. Det kändes mycket fint, minns Nordström. Så väl bemötta blir krigsänkebarnen inte på alla orter. – Vi har exempelvis inte varit nöjda med arrangemangen i Borgå. Där är det Borgå krigsinvalider som får sätta ned den enda buketten som står framme under den officiella uppvaktningen. Vi som är anhöriga kan sedan smyga fram med våra blommor efter själva ceremonin, säger Grundström. Trots att intresset för Svenskfinlands krigsänkebarn är stort och föreningen får nya medlemmar hela tiden ökar inte medlemsantalet nämnvärt, då medelåldern är hög och det finns ett stort naturligt bortfall. Grundström och Nordström välkomnar alla barn till stupade soldater med i verksamheten, men speciellt hoppas man att Vandabor ska hitta föreningen. – Över 60 procent av de stupade som är begravda intill Helsinge kyrka S:t Lars har ett svenskspråkigt namn. Var är alla deras barn? Vi har inte en enda medlem från Vanda, säger Ulla Nordström bekymrat.

■ Caj Grundström och Ulla Nordström lägger ner en bukett blommor på hjältegravarna vid Helsinge kyrka S:t Lars i Vanda. Att föra blommor till hjältegravar är en av föreningens tre viktigaste programpunkter. Foto: Niklas Tallqvist Fakta Svenskfinlands krigsänkebarn ● De barn som växte upp efter krigen, i en familj med bara en mor efter att far hade stupat i kriget, grundade en förening så sent som i februari 2005 – Svenskfinlands krigsänkebarn. ● Föreningen har cirka 300 medlemmar från hela Svenskfinland, ungefär hälften bor i Österbotten, en del i de övriga nordiska länderna och resten i södra Finland. ● De stupades dag den 19 maj är en högtidsdag som krigsänkebarnen uppmärksammar, då sätter man ned blommor på hjältegravar på 40 orter i Finland. Marskalk Carl Gustaf Mannerheim tog initiativ till en gemensam minnesdag för dem som stupade i inbördeskriget 1918 samt i vinter- och fortsättningskriget 1939–1944. ● Föreningen ordnar lokala träffar varje vår på sex orter samt en stor gemensam sommarfest för alla medlemmar. Sommarfesten varar i tre dagar.